Sammanfattning

Svenska Kolinstitutet får många frågor om kolpriserna och var man kan hitta officiella prisnoteringar. Syftet med denna artikel är därför att beskriva de specifika förutsättningar som råder på kolmarknaden och som förklarar frånvaron av verklig pristransparens.

Kol är ingen homogen produkt. Beroende på hur det bildats under miljontals år varierar dess sammansättning avsevärt mellan olika gruvor. Till och med inom en och samma gruva kan olika lager (s k flötsar) uppvisa väsentligt olika egenskaper. Alla prisuppgifter måste därför på något vis relateras till kolets kvalitet för att kunna vara jämförbara. Olja är i jämförelse med kol en väl definierad produkt som lätt kan prisnoteras.

Endast en mindre andel av världsproduktionen av kol handlas internationellt. Under senare år är det i storleksordningen 16 % som gått på export. Resten används för inhemska ändamål i producentländerna. Även på denna punkt råder stor olikhet i jämförelse med olja.

Det finns ingen börs för spothandel med kol. All kolhandel sker genom individuella kontrakt mellan producent (ibland representerade av handelsföretag) och köpare. Många avtal kan ha priser fastställda för en viss tid, men även ”tillfällighetsaffärer” förekommer. Anläggningar som använder kol är konstruerade efter vissa specifikationer som det använda kolet måste kunna möta. En viss kolkvalitet är alltså inte utan vidare användbar i vilken anläggning som helst. Till skillnad mot olja är kol alltså inte på samma sätt utbytbart mellan olika leverantörer.

De uppgifter om kolpriser som finns härrör alla ur kommersiellt framtagna prisundersökningar. Det finns företag som har specialiserat sig på att sälja prisinformation. Någon fritt tillgänglig källa för att följa kolpriserna finns inte. Dessutom måste alla prisjämförelser beakta olika kols kvaliteter, framför allt med avseende på energiinnehåll.

Vad är kol?

Den grundläggande skillnaden mellan de båda stora fossila energiråvarorna kol och olja är att kol i princip är en mer eller mindre krossad organisk bergart medan oljan efter raffinering är en förädlad produkt med snäva kvalitetsgränser.
Kol är inte ett enhetligt material. Dess kemiska och tekniska egenskaper, såsom energiinnehåll, askhalt, svavelhalt, andel flyktiga beståndsdelar, malbarhet, asksmältförlopp, koksningsbenägenhet m.m., bestäms bl.a. av såväl mängden ingående oorganiskt material och dettas sammansättning som av det organiska ursprungsmaterialets sammansättning och kemiska omvandlingsgrad efter miljontals år i berggrunden.

Kol har bildats genom växternas förmultning i hav och våtmarker med början för mer än 300 miljoner år sedan. Växtförhållandena har varierat starkt under detta enorma tidsspann, varför kolets egenskaper påtagligt skiljer sig åt från plats till plats beroende på bl a geologisk ålder och grad av omvandling. Stenkol från norra halvklotet är generellt äldre och bildat i marin miljö medan kol från södra halvklotet är yngre och bildat i torvmossar. De olika koltyperna skiljer sig därför markant åt egenskapsmässigt. Det yngsta och minst omvandlade kolet är brunkol. Detta är väsentligt annorlunda än stenkol och har bl.a. högre fukthalt och lägre energiinnehåll.

Kol förekommer i s k flötsar i sedimentära bergartslager växellagrat med t.ex. skiffer, sandsten och kalksten. Oftast ligger lagren horisontellt men genom geologiska processer kan de sedimentära lagren ha ”välts omkull” och t o m blivit vertikala. I en och samma gruva kan det därför finnas flera flötsar på olika djup. Variationerna i kolets egenskaper kan dessutom vara mycket stora inom en och samma gruvas olika flötsar.

Vad används kol till?

Kol användes idag i huvudsak som energiråvara vid produktion av el och i viss mån värme (energikol) samt som reduktionsmedel i tekniska processer såsom framställning av stål (metallurgiskt kol eller kokskol). I stort sett kan allt kol användas för energiändamål, men bara särskilda kvaliteter lämpar sig för metallurgiska ändamål.

Även för energikol gäller dock att de lämpar sig mer eller mindre bra i olika pannor. Beroende av vilken teknik som väljs för förbränningen, inklusive använd rökgasreningsteknik, har kolets olika inneboende egenskaper stor betydelse.

Den fortsatta framställningen avser i första hand energikol som råvara i storskalig användning. Från den numer begränsade internationella marknaden för styckekol (ex hushållskol, stokerkol etc) bortses i det följande.

Produktion av energikol

Stenkol bryts i underjordsgruvor och dagbrott och bereds sedan på olika sätt beroende på kolets egenskaper och på hur kolet ska användas. Beredning innebär alltifrån en enkel krossning/siktning till önskad partikelstorlek till omfattande rening från leror, sidoberg och mineral, s. k. tvättning. Själva kolsubstansen förändras dock inte varför alla kolets organiska egenskaper som är specifika för fyndigheten finns kvar. Däremot förbättrar avskiljningen av det oorganiska materialet kolets energiinnehåll (mindre mängd sten och lera) och kolet blir mer homogent.

Det energirika stenkolet handlas internationellt, även om andelen kol som bjuds ut på världsmarknaden är mycket lägre än motsvarande andel för olja. I dagsläget går cirka 16 % av allt producerat stenkol på export. Resten stannar i producentländerna för deras inhemska behov. Även till Europa exporteras numera kol eftersom stenkolsbrytningen i tidigare stora kolländer som Storbritannien och Tyskland i stor utsträckning avvecklats av lönsamhetsskäl (dyr brytning i djupa gruvor).
 
Det energimässigt lågvärdiga brunkolet bryts normalt i dagbrott i närheten av kraftverken för att minimera transportkostnaderna. Detta kol är då oftast bara krossat, siktat och homogeniserat. Den internationella handeln med brunkol är mycket begränsad.

Handel med energikol

Sedan 1980-talet har den globala kolhandeln utvecklats. I ”nya” stora kolländer som Australien, Colombia, Venezuela, Sydafrika och Indonesien har en exportinriktad kolindustri byggts upp baserad på stora relativt lättbrutna fyndigheter av huvudsakligen energikol. Den globala produktionen samt världshandeln med kol ökar således och kol är idag en av de största bulkvarorna i sjöburen internationell handel. Inom något år förväntas den internationella kolhandeln omsätta mer än en miljard ton per år. Men av den totala konsumtionen är det trots detta alltså fortfarande en relativt liten andel som sker i handel mellan olika länder – merparten av det producerade kolet förbrukas nationellt.

Prisbildningen

Priset på internationellt handlat kol består av två komponenter, nämligen kostnaden för det brutna kolet i exporthamn respektive kostnaden för frakten till slutanvändaren. Kolpriset kan variera med förändringar i båda komponenterna och något direkt samband dem emellan finns inte. Även utvecklingen på marknaden för bulkfrakter har därför stor betydelse för kolprisets utveckling hos köparna.

Generellt består kolmarknaden av få men relativt stora aktörer både avseende köpare och säljare av kol. Traditionellt har båda parter i en affärsrelation haft intresse av långsiktiga relationer, t ex i form av tioårsavtal med årliga prisförhandlingar. I takt med att kolmarknaden blivit alltmer ansträngd under senare år (kolet är den energikälla som sedan år 2000 haft den största tillväxten i absoluta tal) har dock avtalslängden i allmänhet sjunkit. Marknaden för enstaka affärer är dock fortfarande begränsad. Någon egentlig spothandel med kol förekommer inte.

Det finns idag företag som kommersiellt, alltså mot betalning, lever på att sälja kolprisnoteringar till företag och organisationer som vill följa marknadsutvecklingen. Dessa företag bygger sin basinformation på ständigt fortgående intervjuer med köpare och säljare av kol. Genom att regelbundet sammanställa ett stort antal uppgifter kan man få en bild av marknadsläget. Viktigt i sammanhanget är också att man måste definiera vilken kolkvalitet som avses – som framgått ovan är kol långt ifrån en homogen produkt (till skillnad alltså mot den mycket mer standardiserade oljan). För att prisstatistiken ska vara intressant är det därför nödvändigt att relatera priserna bl a till kolets energiinnehåll. Prisnoteringarna avser därför alltid någon form av standardiserat kol. Det kan faktiskt vara så att just det kolet kanske inte ens finns fysiskt tillgängligt.

Det finns alltså ingen ”kolbörs” där man löpande kan avläsa prisutvecklingen. Prisbildningen på kol saknar transparens. De uppgifter som ändå finns fritt tillgängliga är sådana som ”läckt ut” från kommersiellt tillgängliga noteringar. Att löpande följa kolprisutvecklingen är därför inte helt enkelt. För att överhuvudtaget kunna göra det måste man alltså också veta vilken kolkvalitet man avser. Det finns inte ett enda kolpris som vid varje tidpunkt beskriver marknaden.

^