Kol började bildas för cirka 300 miljoner år sedan. Kol härstammar från förhistoriska vegetationsrester som ansamlats i våtmarker. Rörelser i jordskorpan begrov, ofta till stort djup, dessa växtrester, som då utsattes för högt tryck och hög temperatur. Detta har genom årmiljonerna fysikaliskt och kemiskt successivt omvandlat växtresterna till kol av olika kvaliteter.

Först har torv omvandlats till brunkol. Brunkol har låg ”organisk mognad” och därmed lågt energiinnehåll. I jämförelse med andra kolsorter är brunkol ofta mjukt och färgen kan variera från svart till olika nyanser av brunt.

Den fortsatta effekterna av tryck och temperatur har lett till att det lågvärdiga kolet efter hand har kommit att nå en högre ”organisk mognad” och därvid omvandlats till vad som brukar kallas sub-bituminöst kol. Under ytterligare process har sedan det hårdare stenkolet bildats. Stenkolet håller större andel av grundämnet kol, har lägre fuktinnehåll och har därigenom ett högre energiinnehåll. Huvuddelen av stenkolet benämns ofta bituminöst kol, men det allra mest ”mogna” - och därmed mest högvärdiga - kolet går under benämningen antracit.

Kol brukar delas in enligt nedanstående schema.

 

Kol är både energi och en viktig industriråvara

Näst oljan är kolet sedan länge den mest betydelsefulla energiråvaran i världen. Av världens totala energitillförsel svarar kolet idag för 25 %. Av den samlade elproduktionen har 40 % sitt ursprung i kol.

Kol är också en av våra viktigaste råvaror för industriell produktion, nödvändig bland annat vid framställning av järn och stål. 70 % av världens stålframställning är baserad på kol som processråvara. Resten produceras med hjälp av elektricitet som insatsvara, ofta i sin tur baserad på kol.

Energikol Olika bränslens energiinnehåll
Energikol kallar man kol som används för energiproduktion. Det största användningsområdet är som bränsle vid produktion av elkraft, ibland med fjärrvärme som biprodukt. Andra stora användningsområden är värme- och ångproduktion inom industrin samt för cementproduktion. 1 ton av: = MWh
Råolja 11,8
Lätt eldningsolja 11,8
Tung eldningsolja 11,3
Naturgas 14,4
Energikol 7,6
Skogsbränsle (50 % fukthalt) 2,8
Torv(50 % fukthalt) 2,4

 

 

 

 

 


Den kemiska sammansättningen på energikol skiljer sig mycket mellan olika gruvor och brytningsområden. Viktigast vid bedömning av kvaliteten på energikol är värmevärdet. Värmevärdet beskriver den mängd energi en viss mängd kol innehåller. Detta avgör hur mycket kol som måste användas för att producera en viss mängd energi. Priset på energikol sätts ofta direkt relaterat till värmevärdet.

Metallurgiskt kol (Kokskol)
Kokskol eller metallurgiskt kol är benämningar på kol med högre halter av flyktiga ämnen som lämpar sig för framställning av koks och gas. Koks används som reduktionsmedel i metallurgiska processer och är en oumbärlig råvara för världens järn, stål- och metallindustri. Koks framställs genom s.k. pyrolys, torrdestillation av stenkol vid hög temperatur. Som biprodukt får man gas vars energi tas tillvara på olika sätt i den industriella processen.

Förr användes kokskol för framställning av stadsgas och koksen såldes som biprodukt till hushåll som bränsle i eldstäder och värmepannor. I dag är koksen huvudprodukten och stora förbrukare inom stålindustrin köper kokskol och/eller producerar koks i egna koksverk.

^