Bränslenas miljöpåverkan
Alla bränslen ger utsläpp av oönskade ämnen till omgivningen. De tidigare uppmärksammande problemen med svavel, kväveoxider, stoft, metaller och komplicerade kolväten, har alla genom tekniska åtgärder reducerats till acceptabla nivåer i moderna stationära anläggningar oavsett vilket bränsle som används. Det ena bränslet är därvidlag knappast bättre eller sämre än det andra. 

Bilden av förra sekelskiftets bolmande industrianläggningar stämmer alltså inte längre. 

Trafikproblematiken har också bearbetats även om det är svårare. På senare år har diskussionen om växthuseffekten fått ett starkt genomslag. Där har de olika bränslena däremot olika egenskaper, om inte åtgärder vidtas.
(upp)

 

Om växthuseffekten
Den s k växthuseffekten orsakas av att ett antal gaser i atmosfären förhindrar att en stor del av den solenergi som träffar jorden inte återstrålas ut i rymden.

Därvid kan jordens temperatur bli sådan att människor, växter och djur kan existera här. Utan dessa gaser skulle temperaturen vara ca 30 % lägre och jorden skulle vara obeboelig. Halten av växthusgaser har ökat i atmosfären under de senaste hundra åren i sådan omfattning och så snabbt att många forskare befarar att de kan leda till förändringar i vårt klimat.

Växthuseffekten orsakas i huvudsak av gaserna vattenånga, koldioxid, metan, lustgas och halogen innehållande kolväten som till exempel freoner. De fyra första finns naturligt i atmosfären. Att koldioxidhalten har ökat är oomtvistligt.
(upp)

 

Internationella överenskommelser
Flertalet av världens länder enades vid miljövårdskonferensen i Rio 1992 om att begränsa utsläppen av koldioxider genom frivilliga åtgärder.

Frågan behandlades för tredje gången återigen vid ett stort FN-möte i Kyoto 1997. Efter tio dagars förhandling nåddes en överenskommelse mellan de 160 deltagande länderna, kallat Kyotoprotokollet. Detta innebär att de industrialiserade länderna åtar sig att minska sina utsläpp av koldioxid i genomsnitt 5,2 % till 2010 jämfört med situationen 1990.

Inom den totala kvoten 5,2 % finns skillnader. EU och indirekt även Sverige har åtagit sig 8 %, USA 7 % medan Ryssland och Ukraina får oförändrad nivå. Norge och Island kan öka sina utsläpp något, vilket även Sverige senare fått möjlighet till, genom en överenskommelse inom EU-fördelningen. Sverige har inom EUs andel fått rätt att öka CO2-utsläppen med 4 % men har ensidigt åtagit sig att sänka utlsläppen med 4 %.

EU:s system med handel med CO2-utsläppsrätter trädde i kraft under år 2005.
(upp)

 

En kraftfull utveckling pågår
De flesta har accepterat att all energianvändning medför nackdelar av något slag, samtidigt som energi är nödvändigt för att skapa drägliga levnadsvillkor för jordens befolkning. För att klara denna paradox sker ett stort utvecklingsarbete världen över. Detta arbete måste också drivas av de rika, medan de fattiga inte kan förnekas en social och ekonomisk utveckling.

Inom exempelvis IEA "Greenhouse Gas"-programmet samarbetar många länder kring koldioxid och metanproblematiken. Metan ger ca 20 gånger större "växthuseffekt" än koldioxid. Metan kommer från allt levande och i synnerhet från mänskliga aktiviteter som till exempel jordbruk. Arbeten bedrivs för att utveckla och prova tekniker för att ta bort koldioxid ur processerna och deponera den, dvs lagra den permanent. Det finns etablerad teknik för detta som har använts inom oljeindustrin i mycket stor skala under 25 år. Arbetet går därför mycket ut på att förbilliga och effektivisera dessa tekniker.

Kostnaderna är fortfarande höga, men ändå inte avskräckande. Annat arbete går ut på att skapa mer effektiva omvandlingstekniker och därmed minska bränsleanvändningen.

På mycket lång sikt kan kanske vårt beroende av att utnyttja de fossila bränslena minska ordentligt, men för de närmaste årtiondena är detta knappast inte möjligt.
(upp)

 

Hur CO2-avskiljning och lagring fungerar i ett möjligt alternativ visas nedan

^